Kärlek

Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag (och Mange såklart) är Luddes trygghet.. Jag har alltid känt mig så otillräcklig när det gäller barn och djur när det kommer till att lugna dem.. Eller, det funkade i många situationer med mina syskonbarn men inte alltid... Så jag blir så förvånad varje dag nu när Ludde är ledsen över något å det kan räcka att jag lägger mitt ansikte mot hans å pussar honom eller bara myser tätt intill honom, och att jag då känner hur hans mjuka lilla kind trycker sig mot mig och han blir tyst å lugn..

Den känslan är obeskrivbar! Fjärilar i magen, lyckorus å tårar som rinner ner för min kind...

Ps. Ni får ursäkta alla trötta kort på mig.. Att fixa mig med smink å se pigg å fräsch ut är inte prio 1 för tillfället ;)