It's all about Ludde - del 1

Dagarna flyger fram här hemma och vi lever i vår egna lilla bubbla där allt bara handlar om Ludde. Mata, byta blöja och sova om och om igen ;) Nu förstår vi plötsligt vad våra vänner menat när de sagt att man hinner knappt laga mat i början trots man e hemma båda två. Det är verkligen fullt upp!! Kan inte fatta att han blir en hel vecka imorgon.

Det har varit en jobbig första vecka. Så är det väl för de flesta.. en enorm omställning!

Mina värkar startade som sagt förra lördagen och kom var 8e minut i drygt 40 timmar innan jag på måndagförmiddagen började känna mig uppgiven. jag hade då inte sovit sen fredagsnatten och såg ju inget ljus i tunneln eftersom värkarna inte kom oftare. De varade mellan 1-2 minuter. Smärtan var inte outhärdlig men det kändes ju som det aldrig skulle ta slut och min kropp började ju bli väldigt trött. Så på måndagmorgonen ringde vi BB (med gråten i halsen) och de bad oss då komma in för kontroll samt för att få en sovdos så att jag kunde få en paus i värkarbetet så att jag skulle orka föda sen när det väl var dags. Vi bestämde oss för att promenera till BB vilket tog ca 45 minuter pga värkarna.. tänkte att promenaden kanske kunde få fart på det. När vi väl kom fram så var det ingen skillnad på värkarna så de gjorde en kontroll på mig. Kan säga att jag blev ganska chockad när barnmorskan plötsligt säger "Men kära du, du har varit duktig där hemma. Du ska inte få nån sovdos nu, du ska föda barn! Du är öppen 4 cm." Vi var inte alls beredda så Mange fick kasta sig hem i en taxi för att hämta BB-väskan och direkt när han kom tillbaka så blev vi förflyttade till ett förlossningsrum. Det kändes väldigt overkligt!

Sen var det ytterligare ca 10 timmar fyllda av kaos och utmattning innan lille Ludde tittade ut. Min kropp var extremt utmattad och de trodde knappt jag skulle orka hela vägen men jag klarade det och allt gick i slutändan bra. Snacka om upplevelse. Tror dock jag har en hel del att bearbeta, som inte kommit ikapp mig än.. Det var ingen dans på rosor.... men jag skulle lätt göra det igen! Hoppas dock att det går snabbare nästa gång!

Min älskade darling var en klippa. Det var rätt tufft för honom att hjälplöst se på mitt lidande och inte kunna göra så mkt. Han är min hjälte! Han gjorde allt rätt och lite till.. Han masserade å servade med dricka å choklad (energi), hjälpte mig att hålla koll på värkarna och lustgasen... och mycket mycket mer. Hade aldrig orkat mig genom det utan honom. Jag har verkligen världens bästa man!

jag var halvt medvetslös sista timmarna innan Ludde kom ut, och förstår inte hur jag orkade krysta fram honom.. Men i samma sekund som han kom ut så fick jag en enorm adrenalinkick och all trötthet var som bortblåst. Lille Ludde kom upp på mitt bröst å känslan var overklig.... Mange klippte navelsträngen med tårarna sprutandes å sen låg vi där och försökte smälta allt. Häftigt!

Han föddes kl 22,30 och när allt efterarbete var klart och Ludde kollad så fick vi vid halv två komma in på det rummet där jag skulle sova. Jag fick dela med en annan mamma och Mange fick inte sova över. Jag tycker det är för jävligt att pappan inte får stanna... Där låg jag plötsligt ensam med min lille bebis och kände mig ganska övergiven och trött. och Mange promenerade hem med blandade känslor av både lycka över Luddes ankomst samt ledsen över att inte få stanna med sin familj.. 

Fortsättning följer.... nu e det dags att mata Ludde ;)