På denna strand ska vi gifta oss på torsdag 1 december. Längtar!
Men nu ska jag berätta om de senaste dagarnas äventyr.
I söndags blev vi upphämtade av en dykfirma och skulle ut på koralldyk (alltså titta på koraller). Vi hade inte dykt på två år vilket vi hade informerat dem om så de sa att vi skulle få ha en instruktör som skulle hjälpa oss och vara med oss hela tiden. Vi var 12 st som skulle dyka och alla andra hade minst 200 dyk var gjorda, några hade t o m jobbat som instruktörer så de hade 1600 dyk gjorda. Galet mkt.. Då kände man sig inte så kaxig med sina 14 dyk.. ha ha.. Tyvärr så höll inte personalen sitt ord med att vara vid vår sida så dyken kändes inte så bra. Första dyket kändes stressat, jag hade svårt att fokusera på tryckutjämningen så det gjorde ont i örat och jag kunde inte komma ner så snabbt.. Väl nere så var dyket rätt ok. Vi simmade vid ett vrak som var helt täckt av koraller, häftigt. Men hela dyket handlade mest om att hitta känslan igen för min del. Sikten var inte så bra och det va inte så fina färger som i röda havet (dykningen i egypten är bäst!).
När vi kom upp så kom några av de andra dykarna (alltså inte personalen) och pratade med oss och frågade om hur det hade känts och gav mig tips om tryckutjämningen. De va supersnälla och omtänksamma och så som man egentligen ville att personalen skulle vara. Till andra dyket så sa instruktören att det var en stark ström och visade på en tavla var vi skulle hålla oss där nere. Han informerade inte så mkt så när första personen skulle i så blev det problem. De hade behövt förtydliga hur pass stark ström det var... Normalt sett så fyller man sin väst med luft innan man hoppar i vattnet, detta för att man inte ska sjunka direkt utan själv ska kontrollera sin nedstigning i vattnet. Men nu sa de plötsligt till att vi inte skulle ha nån luft alls i västen utan skulle hoppa rakt i och sikta på repet som va några meter längre bak. Första man hoppar i och inser inte sån stark ström det är så när han kommer i vattnet så dras han på en eller två sekunder rakt förbi repet och försvinner iväg från båten. Han simmar som en galning och lyckas ta sig tillbaka, dock nära att börja kräkas av ansträngningen.. Nästa person gör samma sak men hon är för svag för att simma mot strömmen så hennes man hoppar i och åker bort till henne och så dyker de ner själva där borta.. När det väl var min tur så var jag så fokuserad på att fånga repet så det gick bra. Men jag har aldrig varit med om en sån ström förut. Man fick hålla i repet med båda händerna och ändå var det jobbigt, och kroppen stod rakt ut vågrätt från repet som gick ner till botten, så stark var strömmen. Tänk er också att ansiktet trycktes bak som en ansiktslyftning eller en centrifug... sjukt !! När man gått ner 5-6 meter så minskade strömmen mer och mer, men hela dyket spenderade jag mest åt att paddla mot strömmen och hålla koll på Mange så han inte skulle försvinna.. puh! Inte alls roligt, t o m de andra dykarna som var erfarna tyckte det va ett hemskt dyk och de tyckte vi hade varit väldigt duktiga som fixade det. puh! Ni kan tro att man va glad när man var uppe i båten igen.
Aldrig mer tänkte jag.. inte med denna firman.. Men vi hade ju redan bokat med samma firma till nästa dag,,, och inte vilket dyk som helst, utan ett HAJDYK! Vi kunde inte avboka och jag ville ju se hajarna så jag tänkte att jag åker med ut så får vi se om jag gör det. Jag ska gå på magkänslan och se hur det verkar. Tack och lov åkte vi i en annan båt med annan personal som var helt underbara. Vi var 6 dykare + 4 instruktörer (personal) och sen var det en båt till med samma antal. Vid briefingen precis innan vi skulle i så fick vi veta att dyket skulle vara på 30 meters djup.. WHAT? sa jag och ifrågasatte varför vi inte fått veta eftersom jag och Mange har bara certifikat som räcker för 18 meter.. De sa att det inte skulle vara några problem och att en av dem skulle finnas vid vår sida hela tiden. Jag blev väldigt skeptisk och negativ och trodde inte på dem med tanke på dagen innan.. Jag diskuterade igenom det med det engelska paret som ju var instruktörer också och hade 1600 dyk i ryggen. De förklarade vad man ska tänka på, vad som är skillnaden med att gå så mkt djupare osv.. Så efter lite diskussion tyckte jag det kändes ok, plus att jag hade väldigt många erfarna runt mig som lovade att hjälpa till och att personalen sa att om det inte kändes bra så skulle de hjälpa mig upp direkt. Så vi gjorde det. Och båda hajdyken var de två häftigaste dyken nånsin!!! Den underbara killen som lovat att vara vid min sida var verkligen det hela tiden. Han väntade på mig när mitt öra krånglade, sen höll han mig i handen hela vägen bort till dit vi skulle och samma sak när vi skulle tillbaka. Han satt bakom mig på botten och gjorde att det kändes tryggt och j'ättebra.
Iallafall så gick första dyket till som så att vi dök ner till 30 m djup och satte oss bredvid varandra bakom en mur som vi kikade över. På andra sidan så matade en från personalen 3 stycken "Bullsharks" (Vet inte om de kallas Tjurhajar på svenska men det borde ju va så). De var ca 2-3 meter långa.. Efter 15 minuter gick vi upp till 10 meters djup och satte oss bakom en annan lite mindre mur och där matade en kille revhajar, ca 1,5 meter långa. De var häftiga för de tog maten och sen simmade de rakt ut ovanför huvudet på oss. Sen gick vi upp till 5 meter där vi i 10 minuter höll i ett rep och såg när de matade fler revhajar. Jag log så mkt så min mask (cyklop) började läcka, ha ha..
Andra dyket så gick vi ner till 25 meters djup och fick ligga på mage bakom en låg mur och på andra sidan muren matades endast Tjurhajar. Denna gång var de 5-6 st och de var enorma.. 3 meter och maffiga. De simmade väldigt nära oss, typ 1 meter ifrån men de simmade aldrig över muren mot dykarna. De var vältränade med detta. Man var helt i extas. Lite läskigt när man skule simma därifrån, kunde inte låta bli att titta bakom sig ifall de följde efter men det gjorde de tydligen inte. En av tjurhajarna hade tappat en tand under matningen och han som matade hade fångat upp den och gav den till mig. Sjukt vass!!
Tydligen kommer det Tigerhajar ibland också, dem missade vi dock.. Vette sören hur man hade reagerat, de är ju typ 6 meter långa!!! iihh..
Vi snackade lite med en trevlig kille i den andra båten. Han var från australien och bodde på samma hotell som oss. Efter dyken så träffade vi på honom och hans tjej vid poolen och bestämde att vi skulle käka middag tillsammans sen på kvällen. Patrick och Tonya, riktigt trevliga och det klickade direkt, "friends at first sight", ha ha.. Vi pratade och pratade hela middagen och hade så kul. Patrick sa flera gånger att vi måste komma till Australien och hälsa på, och att när vi gör det så ska han ta med oss på det bästa dyket nånsin vid stora barriärrevet. Vi skrattade och berättade historien om Pat och Michelle i Nya Zeeland och sa att om 3 år så kommer vi ;D ha ha.. Innan vi skiljdes åt så bytta vi mail och facebook så vi kunde hålla kontakten. Båda två har bott i Europa (London) och Tonya har t o m rest runt i SVerige. Inte så vanligt. Känns precis som med Pat och Mich, vi kommer med största sannolikhet träffa dem igen, nästa gång i Australien!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar