förlåtelse

Så skönt det hade varit att aldrig bli oense med någon.. tycker det är jobbigt att gå runt och vara arg eller ledsen... Men om någon betyder tillräckligt mycket så ska man väl kunna ta sig genom vad som helst? Det tycker jag i alla fall.. Jag är aldrig taskig utan anledning.. Men jag har ju rätt att bli arg och ledsen precis som alla andra.. oftast är mina "elakheter" ren fakta... men självklart kan jag, precis som alla andra, överreagera och skriva/säga hårda saker i stundens hetta.. vilket jag erkänner!

Har i alla fall äntligen löst en situation med någon som betyder mkt för mig. Tacksam för det och tror att det kommer hålla och vara bra! (lång historia som inte började på bloggen men som bloggen blev indragen i..)

Jag tror oftast att jag skriver denna bloggen för mig själv.. eftersom praktiskt taget ingen kommenterar så känns det ju inte som att någon läser den.. därför blir jag alltid förvånad över när någon jag känner tar upp det jag skrivit. Denna bloggen är som en dagbok för mig.. och i en dagbok skriver man av sig när man är arg eller kär eller annan stark känsla. och man skriver ofta då rätt starka tankar... som man känner just då i "stundens hetta"... det betyder ju dock inte att man känner exakt så starkt en vecka senare.. men jag går inte in och justerar mina texter i efterhand.. Jag skriver däremot aldrig ut namnet på en person när jag skriver hårda saker. Vilket jag tycker gör att jag kan skriva rätt mkt här..

Jag är dock inte den som är den.. Tar ni illa vid er av något jag skriver så ta upp det med mig. Jag är bra på att lyssna och ber om ursäkt om situationen så kräver. Men jag kräver fortfarande ömsesidig respekt. Skriver jag något så ligger det som sagt något bakom, det är inte bara "hittepå".